Jag använder nästan aldrig FY då jag uppfostrar mina hundar. Det räcker med ett lågt nej de flesta gånger. Om man börjar med att säga det lågt så kan man förstärka det om valpen gör om samma sak eller inte lyssnar. Det gäller att bygga upp en vänlig och låg kommunikation med sin hund från början.
Fy använder jag nästan aldrig. Då ska hunden ha gjort något riktigt dåligt och förbjudet.
Jag har en vän som har sprungit efter sin nu 1-åriga hund och sagt FYYY för minsta lilla valpen gjort. Den hunden struntar i sin matte och tror att hon låter sådär. Hon tycker inte att matten är en bra ledare och protesterar genom att göra massa ofog.
Nej är ett negativt ord och ska därför inte användas då man tränar in saker. Jag använder enbart positiv träning. Beröm då det blir rätt och gör om utan kommentarer då det blir fel.
En Aussie som respekterar sin matte blir positiv och vill samarbeta.
Man kan se på en hund som blivit lydnadstränad med nej. Den är låg, tycker inte om att samarbeta utan gör det för att komma undan obehag. Det blir svårt att få hunden att stanna kvar på platsliggningen tex. för att den tvivlar på sig själv och går till matte för att slippa obehaget då hon kommer tillbaka och kanske säger NEJ.
Bort med alla FY i vardagslydnad och bort med ALLA nej i lydnadsträning.
