Sollan gjorde ett bra MH för ett år sedan och var helt skottfast. Men för ett halvår sedan märkte Mikaela att hon börjat reagera på starka ljud och skott. Hon var ordentligt skottberörd och satte svansen mellan benen då det var skott-träning på klubben, även då de höll sig på avstånd. När hon hoppade högt då någon nös bakom henne så förstod Mikaela att det var något som var fel och tog henne till veterinären.
Sollan hade fått den fästingsburna sjukdomen Ehrlichios/anaplasmos eller fästingfeber orsakas av en bakterie. Symtomen kan bestå i feber, huvudvärk och värk i kroppen, ungefär som vid influensa. Ehrlichios/anaplasmos kan behandlas med antibiotika. Det upptäcks med ett enkelt blodprov.
När Sollan var frisk igen efter två antibiotikakurer så började Mikaela att träna bort skottberördheten. De promenerade i närheten av skjutbanan flera gånger i veckan. I början nonchalerade de Sollan då det sköts, de gäspade och sträckte på sig. (Lugnande signaler) Ibland gav de henne korv då det small. Senare då Sollan vant sig vid att det sköts omkring henne så började de kampa och leka. En dag kom några jägare fram och pratade. Sollan blev överlycklig att de hälsade på henne, social som hon är. Hon började gilla skjutbanan och hade positiva förväntningar då de kom dit.
Det har gått ett halvår sedan hon var riktigt skottberörd och nu har hon gjort en menteltest med bästa på skott, totalt skott-oberörd.
Sollan har visat på sitt MH att hon har snabbt övergående rädslor efter obehag precis som sina kullsyskon. De har en förmåga att skaka av sig förvärvade obehag och komma igen. Även de andra Spinnrockarna som gjort sina MH'n har lite kvarvarande rädslor.
