Det var väldigt kuperat och de första 4 pinnarna låg i uppförsbacke så när jag kommit upp på toppen var jag genomblöt av svett. Har varit förkyld i 3 veckor och flåset är inte som det ska.
Jag blev imponerad av Sparven som spårade säkert och i lagom takt så gamla matte hann med. Hon stannade till och plockade upp pinnarna eller tryckte nosen mot dem och väntade på att jag skulle ta upp dem. Det var inte ett bitmärke på nån apport efteråt.
Efter 5:e pinnen träffade vi en kvinna med två hundar i skogen, hon hade förmodligen gått över spåret för efter det kom vi fel. Sparven försökte hitta tillbaka till spåret och tiden gick. Jag var jättetrött och tänkte sätta mig och vila men så fick hon fart igen och jag såg att hon hittat spåret. Vid en rishög gick hon runt och letade och där någonstans hade slutapporten legat. Då såg jag spårläggaren och blev lite glad att vi inte var vilse, fast jag litade på Sparven så klart. Vi hade överskridit tiden så det spelade ingen roll att vi inte fick med oss slutpinnen.
Tillbaka på klubben fick vi veta att det bara var ett ekipage som klarat sitt spår så lydnadendelen gick snabbt.
Jag är jättenöjd med Sparvens jobb och ser fram mot sommaren och nästa spårtävling.
På lördagkväll blev vi bjudna på en läcker middag på Rosersbergs prästgård hos svägerskan och hennes gourmetkock.
Tack Nina med Peter och Enzo som alltid ställer upp då jag kommer ner till Stockholm.
