Här är SASK idealvärden på MH (blått) och rasens medelvärde (röd linje)
Deras godkända värden är inte med på diagrammet. Jag lägger ut det bara för att visa hur medelvärdet ser ut. Det blir för kladdigt att lägga in det i mitt diagram.
Den röda linjen är idealvärdet och det gröna området är godkänt värde.
Där den röda linjen inte syns ligger Lyra på samma linje som idealvärdet.
På 5, 6 och 8 avviker Lyra från "idealet". Det är gripande och dragkamp där SASK har satt 4 och 5 som ideal (jag tycker att idealet för en vallhund är att de inte biter med hela munnen och håller fast, så håller fåren längre*) så även 3 borde vara med som godkänt värde.
På 25 handlar (skäller) inte Lyra på spökena som är önskvärt och får där en 1:a istället för en 5:a.
På 13 dröjde hon tydligen för länge med att börja kampa med figgen i avståndsleken. Vad tycker ni ?
Annars följer hon Aussiens idealvärde väldigt bra.
Här är filmen på Lyras MH:
Här är filmen på Lyras MH:
*Varför vallhunden har ett annat gripande än vargen tex.
Coppinger et al. (1987) utgår, något förenklat, från att vargens jaktbeteende utförs enligt
sekvensen 1) Eye, 2) Smygande, 3) Jaga efter, 4) Bett, 5) Dödande och 6) Ätande. Eye
definieras som att vargen intar en hukande kroppsställning och stirrar intensivt på bytet,
Smygande som att den rör sig mot bytet samtidigt som den visar eye, Jaga efter som att
den försöker komma i kapp bytet, Bett som ett bett som sker i samband med jakt men
som inte dödar bytet, och Dödande som ett kraftigt bett, ibland i kombination med
skakande. Coppinger et al. (1987) redovisar inte vad de bygger sin uppfattning om
vargens jaktsekvens på, men den stämmer relativt väl överens med den tidigare återgivna
sekvensen enligt Peterson & Ciucci (2003).
Enligt Coppinger et al. (1987) visar border collier oftast den första halvan av
jaktsekvensen (eye – smygande – jaga efter), men mer sällan den senare. I stället har de
en benägenhet att avbryta sekvensen efter att den jagat efter eller, ibland, efter bett, och
börja om från början med eye. Detta mönster, menar de, är nedärvt och typiskt för
vallhundsraser. Andra raser, som är mer eller mindre neoteniserade än border collie, visar
följaktligen mer eller mindre av den fullständiga funktionella jaktsekvensen.
Coppinger et al. (1987) utgår, något förenklat, från att vargens jaktbeteende utförs enligt
sekvensen 1) Eye, 2) Smygande, 3) Jaga efter, 4) Bett, 5) Dödande och 6) Ätande. Eye
definieras som att vargen intar en hukande kroppsställning och stirrar intensivt på bytet,
Smygande som att den rör sig mot bytet samtidigt som den visar eye, Jaga efter som att
den försöker komma i kapp bytet, Bett som ett bett som sker i samband med jakt men
som inte dödar bytet, och Dödande som ett kraftigt bett, ibland i kombination med
skakande. Coppinger et al. (1987) redovisar inte vad de bygger sin uppfattning om
vargens jaktsekvens på, men den stämmer relativt väl överens med den tidigare återgivna
sekvensen enligt Peterson & Ciucci (2003).
Enligt Coppinger et al. (1987) visar border collier oftast den första halvan av
jaktsekvensen (eye – smygande – jaga efter), men mer sällan den senare. I stället har de
en benägenhet att avbryta sekvensen efter att den jagat efter eller, ibland, efter bett, och
börja om från början med eye. Detta mönster, menar de, är nedärvt och typiskt för
vallhundsraser. Andra raser, som är mer eller mindre neoteniserade än border collie, visar
följaktligen mer eller mindre av den fullständiga funktionella jaktsekvensen.
Här är egenskaperna uppdelade i grupper och jämfört med medel-Aussien.
blå = önskvärtröd = medel i rasen
grön = Lyras värden
